OM LERVIK

Lervik ligger vid Trälhavet, nordost om Stockholm. Det ligger på fastlandet men är en del av skärgården. Från Lerviksudde har man utsikt över farleden in mot Stockholm. Lervik har förbindelse med Waxholmsbåt direkt till Vaxholm och Stockholm eller med SL-buss efter ett par kilometers promenad. Bilvägen är det cirka 40 km in till Stockholm.

Inom området finns flera järnåldersgravar. Här har småjordbrukare och fiskare varit verksamma sedan mycket länge och aktivt jordbruk och fiske fanns framemot 1960-talet. En period kring förra sekelskiftet bedrevs en fältspatsgruva nära ångbåtsbryggan. På 1930-talet började jordbruksmarken styckas av för sommarstugebebyggelse. I dag är Lervik ett vackert område med både fritidshus och permanentboende.

kvinna vid lerviks brygga år 1914
Lerviks brygga år 1914
Väntkur och Vaxholmsbåt vid Lerviks brygga år 2016
Lerviks brygga år 2016

ALLEMANSRÄTTEN I LERVIK

Allemansrätten är en unik möjlighet för alla att röra sig fritt i naturen. Men vi behöver också ta ansvar för natur och djurliv och visa hänsyn mot markägare och andra besökare. Den som vill veta mer om vad allemansrätten innebär kan läsa det i en skrift från Naturvårdsverket som kan gratis laddas ner från nätet: information om Allemansrätten.

FORNGRAVAR I LERVIK

När Bertil Michaelsen skulle borra brunn på sin tomt, 1:256 på Lerviksvägen 108, fann han träkol, krukskärvor och järnföremål som fick honom att göra efterforskningar i Lerviks historia. Läs den spännande artikeln om forngravar och Lerviks historia som Michaelsen skrev år 1985 som pdf här! Ett stycke ur artikeln:

”Studerar man den ekonomiska kartan, edition 2, april 1980, blad 101 9j, Mjölkön 3, finner man i nordöstra delen av Lerviks gårds f.d. ägor forngravar i en halvcirkel mot fjärden som gränsar mot Mjölkön och Älgö. Historiska museet gjorde hösten 1978 en besiktning av gravfälten och museets protokoll berättar:

Det sydliga gravfältet begränsas i öster av fjärden mot Mjölkön och Älgö och i väster av Lerviksvägen. Gravarna ligger på moränbundet berg med hällar i dagen, området är ca 120×40 meter i nord- sydläge. Det omfattar 13 fornlämningar, bestående av två högar och elva runda stensättningar. Högarna är 10 meter i diameter och 1,5 meter höga. En har mittensten, lutande åt söder, 1,7 meter hög, 0,7 meter bred och 0,3 meter tjock. Graven har även mittsvacka, som är två meter i diameter. Stensättningarna är 5–11 meter i diameter. De är delvis övertorvade, tre har kantkedjor, fyra har mittsvackor som är två meter i diameter.

Det västliga gravfältet ligger på ett krön av en bergklack i skogsmark mellan Lerviks- och Ekhammarsvägarna och begränsas i söder av Gethagsvägen. Graven här består av en rund stensättning, åtta meter i diameter och en meter hög. Den är delvis övervuxen med mossa och torv samt består av upp till 0,7 meter stora stenar, som är rundade. Kantkedja finns av stenar upp till 0,8 meter höga och 1,0 meter långa. I mittpartiet finns en svacka av ca 3–5 meters omkrets och 0,4 meters djup.

Det kanske största gravfältet ligger mellan Lerviks- och Ekhammarsvägarna och begränsas i SSÖ av åkermark. Terrängen består av skogsmark (barrskog) med sluttande moränmark där hällar går i dagen. Gravfältet är cirka 40×20 meter i läge NO-SV och består av minst tio stycken fornlämningar, som består av en meter hög och nio runda stensättningar. Högen är nio meter i diameter och en en meter hög samt har rikligt med sten i ytan. Stensättningarna är 5–11 meter i diameter. Åtta är övertorvade och fyra har enstaka stenar i ytan. En grav har rikligt med stenar i ytan. En av de övertorvade stensättningarna har i mittpartiet två block (bautastenar) 1,3 – 1,6 meter höga och 0,4 meter breda. De har troligen varit resta.

Det nordligaste gravfältet ligger på Ö-SÖ sluttande moränbundet berg med hällar i dagen. Graven ligger på ca femton meters höjd över fjärden och består av en rund stensättning, ca sex meter i diameter med talrika stenar i ytan. Så långt Historiska museets anteckningar från 1978. Dessa kan kompletteras med ytterligare uppgifter om gravarna, vilka framkom vid ett besök den 2 maj 1982 av antikvarie Lena Thalin-Bergman och assistent Elsie Lindström från Historiska museet.